Ett ”grisigt” familjemöte

    Det är varmt och soligt. En riktigt skön sommareftermiddag med andra ord. Gemene man packar badkassen och far till stranden för ett dopp. Men inte jag ….. jag tar kameran och beger mig till skogs.

   Värmen är tryckande, men som tur är blåser det så där lagom för att svalka mig och hålla myggen på avstånd. Har förhoppningar att se grodor …… Med en gång jag stiger av bilen hör jag hur klockgrodorna spelar i vassen. Smyger mig ner till dammkanten men tydligen inte tillräckligt tyst, för som på en given signal upphör spelandet. Stannar upp en stund tills ”körsången” kommer igång igen. Jag hör men ser tyvärr inga.

Lövgroda, Hyla arborea

   Tar mig vidare till nästa ställe. Här brukar det finnas lövgrodor både bland ramslöken och uppe i träden. Jag spanar ibland löven. Plötsligt får jag syn på en! Får med ens blodad tand …… finns det en borde det ju finnas fler. Men om så är fallet, ser jag dem iaf inte.

   När jag står där och letar bland löven hör jag plötsligt något som prasslar bakom ryggen på mig. Vänder mig om och står öga mot öga med en mård, på knappt 15 m håll. Den är tydligen lika förvånad över att se mig som jag den, för den kommer sig inte för att fortsätta. Försöker mig på att ta några bilder men har macroobjektivet på så det blir inte riktigt bra. När den så småningom försvinner in bland träden hör jag hur det prasslar bakom mig igen. Mård nr 2 kommer skuttande ……. tyvärr mer skygg än den första. Vilket flyt …..

                         

                            Stor blåklocka, Campanula persicifolia

   Efter en snabb fika bestämmer jag mig för att ta en runda genom skogen innan det är dags för hemfärd. Har jag tur så kanske jag får syn på några rådjur eller hjortar. Spanar över markerna men helt dött. Då ser jag något stå på vägen bara en liten bit framför bilen ….. första tanken  när jag ser storleken, är att det är en stor hund …… men icke  ….det är ett vildsvin. Den här gången har jag så mycket sans att jag får upp kameran och börjar fota. Av erfarenhet vet jag nu att dessa möten är över på några sekunder. Det blir bilder genom framrutan i motljus men bättre det än inga alls …… Men efter några sekunder står han fortfarande kvar, med full koll på oss och viftande svans (en glad gris?!). Jag chansar på att han står kvar, öppnar bildörren ….. tar stöd mot taket och fortsätter tar bilder.Men se nu var det slut på det roliga. Han vänder sig om,  springer in och gömmer sig i rapsen. Samtidigt kommer suggan och tre kultingar springande över vägen …… alla på väg efter ”far”. Hinner dock med att ta ytterligare några bilder på de små, i farten.

  Känner mig riktigt nöjd efter detta familjemöte.Bilderna ovan är klickbara

~ av arctosphoto den juni 28, 2009.