i Göran Kropps anda. Nåja, kanske inte riktigt så dramatiskt men vårt Hillary Step heter Hovs hallar och ligger i nordvästra skåne.
Höstbild över klipplandskapet
Det skånska öppna, platta landskapet har här förvandlats till höga uppspruckna klippbranter, raukar och grottliknande formationer.Med andra ord något för alla äventyrslystna!
Solnedgång över Laholmsbukten
Tänk att ett enkelt hjortronblad kan bli så här vackert i höstskrud!
- En mörk skönhet med glimten i ögat.
- Envis och bestämd.
- Älskar att jobba …. när andan faller på, annars är det ryggläge i soffan som gäller.
- Det bästa jag vet är MAT.
- Precis som Skalman har jag en inbyggd ät och sovklocka. Serveras inte maten i tid, blänger jag på serveringspersonalen tills de förstår att jordens undergång är nära.
- Kl 21.00 är det sängen som gäller.
- Dessutom är jag mattes guldklimp.
…. vem jag är? Agnes the one and only !
Sedan en tid tillbaka är det inne att åka på retreat resor. De är säkert jättebra för kropp och själ på alla sätt, men mina retreatresor i naturen ger mig minst lika mycket.
Min senaste resa gick till Härjedalen/ Dalarna. I tio dagar strosade jag runt med kameran, plockade lingon och bara VAR. Helt underbart! Jag lyckades tränga in alla bekymmer längst in i hjärnbarken och det fanns bara här och nu.
Att kunna vakna på morgonen och konstatera att ”peruken” står åt alla håll, men so what. Här finns inga andra människor än M och jag, så varför bry sig. På med keppan så var det bra med den saken.
Älgtjur, (Alces alces)
Eller att man håller på att leta efter skogens konung i skymningen och innan man kommer ”hem” är det mörkt … för mörkt att duscha. (Det bör tilläggas att duschen sker utomhus med vatten från älven i en ogrässpruta.) Men det kommer ju en dag imorgon ….
För mig är detta livskvalitet och jag mår bra efter sådana här vistelser.
Men ibland undar jag …. finns det fler som vi …. som uppskattar detta mer än tex en storstadsresa? Jag känner ingen men inte är vi väl så udda? Det får vara vilket som. En fördel som kom med åren var att jag slutade bry mig om vad andra tyckte och tänkte om mig. Bara jag själv trivs och mår bra. Livet är alldeles för kort för sådana oväsentligheter.
(Klickbar bild) På språng
Trots våra ringa kunskaper om svamp, for vi förra helgen till skogs för svampexkursion. Det sägs vara kantarell år i år, så med lite tur kanske vi skulle springa över några fina exemplar. En kantarell ska man ju inte kunna missta sig på så t o m jag skulle våga mig på att äta dem.
Både lördagen och söndagen vandrade vi runt med med kniv, svampkorg och svampbok i högsta hugg. På långt håll lyste det gult på flera ställen men väl där såg vi att det var björklöv som gulnat och fallit till marken. Som ni säkert har gissat uteblev den där toasten med smörstekta kantareller jag sett framför mig under letandet. Några gallsoppar och liksvampar var i stort sett det enda vi fann.
Liksvamp (Phallus impudicus)
Nåja … hösten är lång så vi får förhoppningsvis träna våra svampkunskaper på annat håll och tills dess får kantarellerna inhandlas på torget.
Igår morse när jag var ute med hunden upptäckte jag en rävhona och hennes fyra valpar ute på en nyskördad åker. Eftersom det kliade frenetiskt i avtryckarfingret bestämde mig för att återkomma under kvällningen för att se om de var kvar.
Så blev det äntligen kväll och iförd camodress satte jag mig på cykeln och trampade ner till ”den magiska” platsen. Jag lovar att en och annan bilist stirrade konstigt på mig på ditvägen, men det bjöd jag på. Det är ju roligt att kunna glädja sina medmänniskor.
Väl framme gällde det sedan att hitta ett bra gömsle, men oddsen var inte helt lätta på en nyslagen åker så det fick bli ett närliggande betesfält. Tydligen smälte jag bra in bland betblasten för det dröjde inte länge förrän de visade sig och vilken härlig upplevelse att få sitta och beskåda dessa vackra djur.
Rödräv (Vulpes vulpes) Klickbar bild
